hansepansan.blogg.se

27åring som arbetar som tjänsteman på Volvo Cars Torslanda och pendlar mellan Tyskland och Sverige.

Vättlefjäll

Jag och international friend är väldigt spontana av oss och någon gång under den tidigare veckan bestämde vi oss för att det är dags för en ny vandring. Både Malin och jag har slopat gymmet och jag personligen prioriterar att vara ute så mycket det bara går och aktiviteter som ger tankero. Så under lördagen för en vecka sedan packade jag ihop mig och plockade upp en lite bakis, lite stel Malin och åkte till Lövgärdet där vi parkerade pärlan. När vi tittade på kartan så funderade vi på om vi skulle gå milen eller två och en halv mil. Optimister som vi är så lyssnade vi inte ens på de som sade kolla noga nu för sist vi var här var vi ute i fyra och en halv timma mot vår vilja. Haha! Vi tog den långa rundan och började gå. I början gick allting galant. Vi stannade vid en sjö för lite lunch och tänkte att vi har säkert gått en bra bit nu. Så fel vi hade. Trots att vi ökade tempot och fick klä av oss alla jackor och enbart gå i tröja i solens värme. Skorna skavde ordentligt i höjd med Dammekärr och då hade vi gått ungefär halva vägen. Ett stopp för att plåstra om tårna och en påfyllning av energi så gick vi vidare. Här ute började vi möta hästar och lite andra motionärer och klockan var runt 16.00. När vi helt plötsligt hamnar på Ale Jennylunds ridklubb så inser jag hur jäklar långt vi har kvar. Jösses, benen värker och nu börjar fler tår att skava. Hela kroppen är salt och fingrarna svullna. Vi började småspringa i backarna för att skynda på hela förfarandet. Sanningen är egentligen att det gjorde för ont i benen att bromsa i nerförsbackarna. Vättlefjällen får 5/5 i betyg och i mental påfrestning där 5 är extremt så ligger 25km på 4/5.
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: