Om man verkligen tänker till på hur ens liv ser ut just precis nu och jämför med t.ex. ett år sedan, två år sedan och verkligen försöker förnimma de känslor, tankar, utmaningar, erövringar man hade med sig då. Idag är jag redan inne i 2020 mentalt och ibland ännu längre fram... typ 2040.. Det enda vi inte vet är att vi inte vet vad som händer imorgon eller 2040. Just nu känner jag att mitt liv i någons annans perspektiv kanske är ganska coolt. Jag reser i snitt var tredje vecka, parkerar min (dröm)bil på landvetter, jag har en fastighet på närmre 5000kvm3, arbetar som "white collar" med ansvar som kan få mig i fängelse om jag inte sköter det enligt punkt och pricka, en kandidatexamen i ryggsäcken. Ja, ni fattar grejen. För två år sedan var det drömmen om en bil för halva priset av den jag har köpt kontant idag. Jag drömde om att någon gång kanske kunna förvärva en liiiiiten fastighet och kanske kunna tjäna mer än de ca 24000 i grundlön som man hade, framförallt drömmen om att kunna påverka på en helt annan nivå i ett företag som delar alla mina värdegrunder. Jag minns min känsla så väldigt väl, dels oro inför framtiden, vad kommer hända? Jag ville bli gammal för att jag "var så ung", ville utveckla min kunskapsbas och inflytandeområde och framförallt förlora mig i 150% arbete och 150% studier, leva i 180km/h. Det är en person som är en stor förebild för mig som sade att jag springer mycket snabbare än alla andra och det är både min styrka och svaghet. Jag fick känna på båda fördelarna och nackdelarna av detta från den tidpunkten fram tills nu. Nu kan jag med facit i hand (och med mycket inspiration från Isabella Löwengrip) säga att slå aldrig av på takten, följ din väg! Så nu står jag här i korsningen med tiotusen vägar att gå och kliar mig i huvudet. Vad fan var det jag ville egentligen?Jag tappade bort mig själv på vägen för jag försökte lyssna till ett råd som Isabella så klokt dissat och se vilket imperium hon har byggt upp! Min hjärna har efter några för stressiga månader återfått förmågan att tänka kreativt. Nu får jag resa tillbaks i tiden där min väg var som en ljusgata från en starkt lysande fyr mitt i ett iskallt mörker på ett stormigt hav. Tacka ja, gå (spring) i din takt och STAY TRUE. Idag fick jag höra att jag är en analytiker inte en gång, flera och ja, det är jag. Jag som vet precis vad jag vill (analysen är ju klar sedan länge)... hur fan kunde jag tappa bort mig på vägen?
