Förkrossad
Med tanke på vad jag skrev angående det här med att räkna ner tills man får träffa sin älskling... När jag stod vid gaten igår så började det surras om inställt plan, tekniska fel, ombokning. Jag fick sms om att min flight är inställd. Det blir ingen resa till Riga. 5 min från att mitt hjärta lyfter med sitt plan från Berlin till Riga meddelar jag honom att det är oklart vad som händer. Frågar varenda person på hela stället, vad händer nu? Det går flera andra flyg till Arlanda där mellanlandkingen sker. Ja, men det är olika aktörer... jag betalar bara jag får åka nu. Nej. Det var nattsvart. Jag hänvisas till SAS servicedesk. De har en ny flygbijett till mig imorgon, framme 10.45. En hel natt och dag som går förlorad av vår dyrbara tid tillsammans. Min bil står på långtidsparkeringen, jag har druckit en öl. Tårarna börjar rinna. Tjejen är väldigt vänlig. Hon fixar rum på hotellet fixar middag och frukost och ger mig alla uppgifter jag behöver för att kräva ersättning. På hotellet fortsätter tårarna att sippra nerför kinderna. Killen i lobbyn försöker på alla sätt hjälpa till. Hur är det? Då blir det ännu värre. Tänk att så "få" timmar kan betyda så mycket när man ses så sällan som vi faktiskt gör. Jag tackar och går gråtandes till rummet. Ett par samtal med min kille i Riga och vi lyckas få in honom på hotellet som jag bokat och de hjälper honom att boka taxi för att möte mig på flygplatsen imorgon. Det känns bättre och jag försökte verkligen sova och det var absolut inget fel på stället men med mensvärk från helvetet rullade jag runt och kollade klockan hela natten. 04.00 ringde alarmet och det var bara att badda det svullna ansiktet och gömma med make-up. En snabb hotellfrukost innan jag nu i skrivande stund sitter vid gaten med väskan full av tamponger. Glad påsk allihop!