Fredagen var sista dagen för att hinna träffa släkten innan resan eftersom det är december när jag träffar dom nästa gång. Jag har bakat i flera dagar och efter flera timmar i köket på fredags så kände jag ändå att jag var mer eller mindre en mästerkock. Tills ugnen började brinna. Fettet från de baconlindade dadlarna hade runnit ner på botten och därifrån startade elden. När jag såg att det och när jag såg elden skrek ut PAPPA DET BRINNER. Elden fortsatte flamma tills vi fick av fläkten. När ungsluckan öppnedes efter stund flammade elden upp igen. Pappa försökte ta ut det aluminiumpapret som brann och då hamnade det på golvet och jag fick i panik mitt undan framme som höll på att fatta med hon med. Fyfan så rädd ur jag nog aldrig varit i hela mitt liv. Det är någonting instinktivt som händer när det brinner. Jag såg får för mig att hela köket fattade eld och vi alla stod på utsidan inlindade i filtar gråtandes med brandkåren gjorde släkningsarbetet.
Tack och lov gick allting bra tillslut och det fanns mycket annat att äta sig mätt på så att den andra pizzan aldrig blev klar gjorde ingenting.