Ombytta roller
Jag är så van att alltid vara den som ligger längst fram och kanske sett till omvärldens perspektiv framgångsrik. Jag tog mig på tre år från visstidsanställning till tjänsteman utan att ha varken utbildning eller erfarenhet. Bara ett jävla driv. Jag är verkligen en uppstartare. Jag kämpar och sliter tills jag nått dit jag vill och du byter jag till nästa utmaning. Jag är hela tiden tre uppdrag framåt i huvudet. Innan min uteplats ens var lagd så hade jag redan planerat poolprojektet och det engelska stallet samt ridbanan jag skall bygga på tomten. Haha! Typiskt att inte kunna vara i nuet. Men om jag har lärt känna mig själv på rätt sätt så är det efter cirka tre år som jag bryter för att få "pusta ut". Jag pushar mig själv bortom alla rimliga gränser och självklart efter några år behöver jag vila upp mig för att få tillbaka perspektiv och inspiration. Detta stämmer ganska bra med den treårscykeln som min Mentor nämnde för mig. Första året lär man sig. Andra året blir man stabil. Tredje året börjar man se sig om efter något nytt. Det verkar som att jag har en inneboende rädsla för att hänga kvar för länge. Tänk om man skulle vara med om en dipp. Det vill man ju inte förknippas med? Men livet går upp och mer och man kommer minnas den som faktiskt stod kvar och kämpade sig upp ur dippen. Det är någonting jag försöker arbeta med. Min kille är verkligen den mest lojala människan jag känner. Han hänger kvar vid saker även om det gör honom både missnöjd ochomotiverad. Han är också ett bra exempel på att det lönar sig att faktiskt hänga kvar. Han har precis börjat ett arbete med mycket mer ansvar och en helt annan roll än en han tidigare haft. Jag har ju haft dessa typer av roller i tre års tid och det är kul att få stå bredvid när ens viktigaste person gör samma resa som man själv har gjort. Stressen, glädjen, energin och den högt satta målbilden. Dock märker jag att jag nästan kan bli lite missunnsam och då får jag snabbt påminna mig själv att glädjas åt hans framgång och peppa honom när han behöver det. Om någon var negativ när jag tagit mina roller hade jag lätt valt bort de i min umgängeskrets. Man behöver positiv inspiration och ett bollplank ibland. Det vill jag vara för mina nära och kära. Jag kommer dock aldrig säga till varken honom eller någon annan att exakt såhär skall du göra. Jag delar dock gärna med mig om hur jag tänkte och gjorde. Men påminner om att vi är individer och vi behöver vårt eget sätt. Var den du hade velat ha vid din sida ♡