Van från Haiphong till Hanoi där flyget till Nha trang skulle gå. Riktigt bra förutom att den pep konsatnt och tysken till höger höll på att strypa chauffören. SHUT UP THE BEEP BEEP! Jag fick kväva skrattet hela resan för han var verkligen vansinnig.
Vi bokade ett hotell nära flygplatsen första natten och det var en ung mycket trevlig kille i receptionen. Hotellet var splitternytt och vi var några av de få gästerna där. När vi vaknar så blixtrar det och ösregnar. Vi ser att hela parkeringen är översvämmad och att palmerna böjer sig av vinden som piskar. Vi går ner till frukosten och det finns ingen frukost där..!? En tant som inte kan engelska försöker förklara och vi får tillslut gå till den trevliga killen i receptionen. Han förklarar att de serverar meny när beläggningen är låg. Aha, vi beställer och får en tanig frukost som man står sig på en timme. Toms kaffe var hela tiden fel och när han får in den tredje koppen är den också helt fel. Vi blir obekväma och känner tillslut att nu går vi.
På rummet tar vi det lugnt i väntan på bättre väder. Killen ringer upp och förklarar att det inte gå att ta sig från hotellet pga att vägarna är förstörda i ovädret. Han vill bjuda oss på lunch eftersom frukosten inte gick så bra. Vi tackade och fick en riktigt bra lunch helt gratis och han förlängde vår vistelse utan extra kostnad. Vi pratar om möjligeheten att ta oss till nästa hotell. Han lyckas fixa en taxi till klockan 14 som kan tänka sig att köra omvägen som är öppen. Killen skall åt samma håll så han åker med oss och bjuder på sightseeing. Förklarar allting om vad han och de unga i Vietnam tycker och tänker. Förklarar att de exporterar den vita sanden för att de inte själva kan använda den i glastillverkling.