Jag har en jĂ€ttesöt granne som har en jĂ€ttesöt hund. Ibland Ă€r vovven enda anledningen till att jag sĂ€nker musiken, eller rĂ€ttare sagt, inte höjer för mycket. TĂ€nk om han fĂ„r ont i öronen?Â
Â
Den söta vovven har dock problem med hĂ„ravfall verkar det som. Hela svalen Ă€r full av svarta 5cm lĂ„nga hĂ„rstrĂ„n. Sist jag kollade hade jag brunt hĂ„r och lite lĂ€ngre Ă€n 5cm men döm av min förvĂ€ntningar nĂ€r jag hittade dessa svarta hĂ„r i hela min lĂ€genhet. DĂ„ tappade jag det. En stor hög med hĂ„r sopade jag ihop och lĂ€mnade demonstrativt kvar Ă„t hundĂ€garen att ta hand om. Du fĂ„r gĂ€rna ha djur men lĂ€mna inte deras smuts i mitt boende!Â
Â
Högen med hĂ„r försvann illa kvickt och nu har Ă€garen Ă€ven pĂ„börjat förebyggande underhĂ„ll. Jag hörde nĂ„gonting som skrapade över klinkersen utanför min dörr och jag hade glömt av att jag kan titta ut i "kikhĂ„let"(heter det sĂ„?) Men tillslut kom jag pĂ„ att jag inte behöver öppna dörren och tittar ut Och vem stĂ„r dĂ€r? Grannen! Med dammsugaren och stĂ€dar hela svalen! Jag blev sĂ„ full i skratt och ville bara krama grannen och den hĂ„riga hunden. SĂ„ himla gulligt!Â
Â