Jag satt och funderade en stund på om det verkligen var vattnet. Varje gång jag reste mig så kom nytt vatten ut. Jo, det måste vara vattnet. Jag fick börja gå igenom i mitt huvud vad som behöver göras och kom fram till 1. Ring Tom 2. Ring mamma och pappa (innan pappa hinner åka till stockholm) 3. Ring förlossningen.
Alla svarar utom Tom såklart, killar alltså... förlossningen tycker det låter som en vattenavgång men det konstateras med en undersökning på plats. Jag får molvärk samtidigt som jag pratar med barnmorskan. Ringer tillbaka till mina föräldrar och informerar om att jag fått en tid klockan 10.30. Vi ses 9 hos mig om inget annat händer innan dess.
Jag packar in mediciner, necessär och laddare samt ställer fram allting i hallen så att jag inte glömmer något. Lägger mig i sängen på flera handdukar för att försöka vila. Tänk att om detta verkligen är vattenavgång (jag är 99.9%) säker så kommer bebis vara ute inom väldigt kort. Man startar förlossningen om den inte gör det spontant på grund av infektionsrisken nämligen.
Tänk att jag skrev detta precis innan den aktiva fasen började och vägen till vår älskling var igång...