Utvecklingen går så otroligt fort och vi får påminna varandra om vilka stora steg Mila tar varenda dag. Vecka tre minns jag att vi fortfarande pressade i henne mat med hjälp av sond eftersom hon inte fick i sig maten självmant. Ögonen var nästan aldrig öppna då energin inte räckte till. Vid en månads ålder så började hon förstå amningen och jag med. Vi flaskmatar dock efter varje mål då hon inte alltid äter tillräckligt på mamma. Nu börjar ögonen vara öppna längre stunder och skriken avlöser varandra. Nacken är redan tillräckligt stark att hålla upp huvudet längre stunder.
Fem veckor är verkligen när vi får lugna henne med maten för hon har ingen botten. Hon söker blicken och ler med hela ansiktet när hon ser att vi ler. Nu är det inte längre ok att sova merparten av dagen utan hon vill ha stimulans. En mobil, gos och träning på mage får henne att vara tyst emellanåt. Alla pyjamasar i storlek 44-50 är för små och vi har nu plockat fram storlek 56-62. Hon har fortfarande mindre storlek på sina bodysar då kroppen inte är så stor. Vår lilla solstråle. Vilken kämpe och personlighet hon är!
