hansepansan.blogg.se

All you need is WIFI and a dream 💖

Hur det känns att gå över tiden

Hej! 
I skrivande stund är vi fem dagar över tiden med den här bebisen som aldrig vill komma ut. Känns det som. Men såklart kommer bebis så småningom. Låt oss gå igenom vad som har hänt.
 
I söndags hade vi bf, 4 april. Bebisen var lika ovillig att komma ut som jag är ovillig att sluta vräka i mig godis just nu. I tisdags kväll och natt hade jag lite oregelbundna värkar men kände att det var förberedelser. Det ökade inte i styrka eller frekvens. Jag somnade strax efter 4.30 och vaknade besviken runt 9. 
 
I torsdags, igår alltså hade jag sista besöket hos min barnmorska. Hon har följt mig slaviskt för att se om jag blivit inlagd på Varberg eller inte. Nix, tyvärr inte. Lite vanliga kontroller och allting såg fint ut. Ingen tillväxt i magmått och fin hjärtfrekvens hos bebis. Jag har fortfarande bra blodtryck och vikten var ungefär amma som sist. Enda skillnaden är att vattenmängden i min kropp har ökat. Jag har förutom stockar till ben (med stödstrumpor!) Så svullna fingrar att jag inte kan stänga händerna och ansiktet har också svullnat upp. Kan även vara spår av choklad som satt sig runt hakan... 
 
Barnmorskan berättade att vi inte kommer ses mer utan på måndag den 12e april har jag ett ultraljud hos förlossningen i Varberg. Beroende på omständigheter såsom mående hos barn, mamma och plats på förlossningen kan man eventuellt bli erbjuden igångsättning. Så from nu har min kära Tom äntligen semester och kan fokusera 100% på oss och köra oss ner till förlossningen och förhoppningsvis vara med när vårt andra barn blir fött. 
 
På ett sätt är det skönt att veta att ok, på måndag åker vi ner dit men på ett sätt så känns det fel att behöva starta en förlossning. Det skall ju ske naturligt? Men så börjar jag tänka, undrar om något är fel så att bebis inte kan komma ut naturligt... Man oroar ju sig en massa för saker som man inte skall. Att behöva genomlida en hel helg är också lite jobbigt mentalt. Helt ärligt så är jag inte mig själv just nu. Svag, negativ, ser inga möjligheter och jag vet att hade jag fått träffa mina vänner så hade jag varit så annorlunda inställd till detta! Det är väl det negativa med att behöva isolera sig mitt i pandemin. Jaja, nu skall jag jäsa på soffan efter sex rutor silviakaka och en nervsmärta i vänstra benet som får mig att flyga upp stup i kvarten.